Mitt förra halloweenfirande var ett fiasko. Det var den gången då alla drack sig så fulla, kunde inte gå rakt och bråkade med alla. En helt bortslösad halloween. Jaa.. vad säger man. Mamma fick ju hämta upp mig runt 2-3 tiden i gullmarsplan och sen deckade man typ. Året innan det var ingen höjdare heller. "Svek och skit". - Kort sagt. Så ja, jag passar mig för att gå ut och supa skalle av mig och sitter istället hemma med film som förrförra året men den här gången har jag min pojke med mig, så liksom; no worries. Vi ska ha så mysigt.

 

Kvällen, eller ja, snarare eftermiddagen fram mot natten blir filmmys, som vi älskar, men självklart Halloween och skräckmys!!! HATADE skräckfilmer när jag var liten, det var verkligen det värsta, fram tills kanske ett år tillbaka sen jag var hmm... 13år(?) så älskade jag skräckfilm. Men nu; Njee.. Börjat bli så knikig. Det är inte så att jag blir rädd för att något ska komma upp eller hoppa på mig i mitt rum eller om jag är ute eller något utan bara för att ehm. Jag är mörkrädd. Ja. Och jag kan bara sova när det är mörkt, typ helst svart, i rummet för att ens kunna somna. Så när jag tittar på skräckfilmer är det som att mörkret blir farligare fast jag vet inte på vilket sätt.. det bara blir farligare när jag upplevt eller sett något läskigt.. USCH.

 

Själv ville jag se Hocus Pocus fr. 1993, en klassiker, inte läskig riktigt utan en allmäänt rolig halloweenfilm, men den är bara ett måste för mig och sen får resten bli skräckisar. Pojken min gillar iintee skräckfilmer men han ville ju göra samma sak eftersom han inte ville supa skallen av sig heller så det fick bli så och sen sover han och myspyser här hemma så vi båda slipper dö av rädsla innat. Så det känns bra.